Josef Hillström

Han föll för de mördande kulornas stål
I kampen mot våldet till slut
De mäktiga vunno sin seger, sitt mål,
Som ofta och alltid förut.
Om liv eller frihet han tiggde dem ej,
Han fordrade rättvisa blott,
Och svaret var domarnas stenhårda nej
Och bössornas dödande skott.

Den tystnat den stämma som manande ljöd
I livsvarm och segerrik tro
Det hjärta som klappat i brinnande glöd
Har stelnat i dödskylans ro.
Dock minnet skall leva i kommande tid
Hans sång, fast vi sångaren mist
Skall följa vår fana i sekellång strid
Till lycka och seger till sist.

Och vinden med frihetens budskap en gång
Skall susa kring länder och hav
Och sjunga sin mäktiga, jublande sång
För blommor och gräs på hans grav.
Den morgonsol varom han diktat och drömt
Skall säkert med löften och hopp
Ur skuggor och tårar som strålglansen gömt
För kommande släkten gå opp.