Ikonoklaster framåt

Historia, materialism, monism, positivism och alla denna världs ismer är gamla och rostiga svärd, som inte längre gagnar eller är av vikt för mig. Min princip är livet och mitt mål är döden. Jag önskar leva mitt liv intensivt så att jag kan omfamna min död tragiskt.

Väntar du på revolutionen? Så må det vara! Min började för länge sedan! När du är redo (gud, vilken ändlös väntan!) så äcklar mig inte tanken, att sluta upp vid din sida ett slag. Men när du slutar, så ska jag fortsätta min galna och triumferande väg mot den fantastiska och storslagna erövringen av Intet!

Vilket samhälle ni än bygger, kommer att ha sina utkanter. Och i alla samhällens utkanter, kommer upproriska och heroiska vagabonder att vandra med sina vilda och oförstörda tankar, de som inte kan leva utan att ständigt planera nya och hemska utbrott av uppror! Ni kommer att finna mig bland dem!

Och efter mig, såväl som det gjort före mig, kommer det att finnas de som säger till sina medmänniskor: ”Så vänd dig till dig själv snarare än till gudar och idoler: Finn det som ligger dolt inom dig och lyft upp det i ljuset; visa er själva!”

Då alla som, sökandes efter efter sitt inre, lyfter fram det som låg mysteriskt dolt därinne, är en skugga som förmörkar alla Samhällsformer som existerar under solens Strålar!

All samhällen darrar när den föraktfulla aristokratin av Vagabonder, Otillgängliga, Unika Individer, härskare över idealet och Erövrare av Intet, avancerar utan hämningar. Så, kom igen nu, ikonoklaster, framåt!

De förebådande skyarna växer sig redan mörka och tysta!