Om pariserkommunen

Om pariserkommunen

Kommunen af 1871 kunde blott bli ett första utkast. Född vid slutet af ett krig, inklämd mällan två härar färdiga att förenas för att krossa folket, vågade den, kommunen, icke slå in på den ekonomiska revolutionens väg; den förklarade sig icke helt frimodigt för socialistisk, vågade ej häller hvarken expropriera kapitalen eller ordna arbetet. Man tog icke ens stadens rikedomstillgånger i besittning. Man bröt ej häller ned statstraditionen, riksdagsstyrelsen. Man försökte ej att genomföra inom kommunen den ordning, som den likväl invigde genom att proklamera kommunernas oberoende och fria förbund.

Men säkert är, att i fall pariserkommunen hade kunnat hålla ut några månader till, den skulle oundvikligt af sig själft, hafva drifvits mot dessa båda revolutioner. Låt oss icke glömma att bourgeoisin lefde i fyra år i revolution förr än den kunde förvandla monarkin till borgarrepublik. Och vi höra icke förvånas öfver att se, att folket i Paris icke kunde i ett hop springa öfver den klyfta som skiljer den anarkistiska kommunismen från utplundrarstyrelsen. Men var säker, nästa revolution som bryter ut i Frankrike och utan tvivel äfven i Spanien, den vill blifva kommunistisk, återupptagande pariserkommunens arbete där det vart afbrutet af Versailletruppernas nidingsdåd.