Brev till Lenin

Kropotkin till Lenin

Dimitroff, oktober 1920

I dagens nummer av Pravda finner jag en kommuniké från Folkkommisariets råd, enligt vilket man beslutat att betrakta åtskilliga officierare ur Wrangels arme som gisslan. Jag kan inte tänka mig att det skulle finnas en enda i era kretsar som inte skulle kunna tala om för er att ett sådant beslut påminner om den mörkaste medeltiden, att den möjligen kunde gått för sig på korstågens tid. Vladimir Ilitsch, dina praktiska arbetsmetoder är förnedrande för de ideer som du gör anspråk på att försvara.

Är det verkligen möjligt att du inte vet vad en gisslan i själva verket är för något: en människa som fängslats, inte för att han anklagats för något brott, utan därför att man gör buk av honom som en broms på hans landsmän, på dem som äger hans liv. Att vara gisslan det är att känna sig som en dödsdömd som varje dag klockan tolv får det lugnsamma meddelandet att hans död uppskjutits 24 timmar. Om något sådant är möjligt i Ryssland nu, kan man lugnt förutsäga att tortyren en dag kommer att införas som på 1400-talet.

Jag hoppas att du inte tänker svara mig att makten är en yrkesplikt för en politikerna och att varje angrepp mot denna makt bör betraktas som ett hot som det passar sig att besvara till alla pris. Inte ens kungarna själva har denna åsikt. De länder som har monarki har efter tidens krav avstått från användandet av gisslan, alltså från det som du nu själv tänker införa i det röda Ryssland.

Hur kan du Vladimir Ilitisch, du som vill vara en apostel för den nya sanningen och en skapare av en ny värld, understödja med din signatur ett så vidrigt förfarande, så ogodtagbara metoder? Ett så löjligt sätt att erkänna offentligt att man besvarar alla de flydda tidernas idéer. Eller säger du att du genom att taga gisslan inte försvarar ditt verk men väl ditt liv?

Är du redan så förtorkad, så fången i dina auktoritära idéer att du inte kan förstå att du såsom ledare för den europeiska kommunismen inte har rätt att smutsa ned dessa idéer med metoder som vittnar först och främst om ett fruktansvärt misstag och dessutom om en obeskrivlig fruktan för ditt liv. Vilken framtid väntar inte kommunismen i det ögonblick en av dess främsta ledare bryter med allt vad hederlighet är?

Peter Kropotkin