ANGRIP CENTRALMAKTEN, AVANCERA BEFRIELSERÖRELSEN

ANGRIP CENTRALMAKTEN, AVANCERA BEFRIELSERÖRELSEN

Den här månaden behöver vi prata om avskaffandet av polis och fängelse som en fortsättning av avskaffandet av slaveri. Å ena sidan finns det ett kul datum i december som gör det möjligt att diskutera: 13/12. Samtidigt, och mer allvarsamt, lever vi i en tid där den auktoritära makten växer och makten överlämnas till polisen utan minsta oro eller kritik, inte ens från den institutionella vänstern. Ännu värre är att allt detta sker med fascistiska krafter som utövar kontroll över staten, även om de använder sig av ombud.

Abolition, i den gamla bemärkelsen, har utvecklats till något nytt. De flesta av oss tänker på en gammal kamp som vi anser vara över för länge sedan: vi har vunnit över slaveriet. Men det är naturligtvis inte så makt och praktik har utvecklats bland människor. Slaveriet existerar fortfarande i många former, tillsammans med polisarbete, fängelser och många andra forrner av auktoritär kontroll. Uppfattningen att slaveri är oacceptabelt var, mer eller mindre, mainstream även under den franska revolutionen - även om det fortfarande existerade, till och med i de franska kolonierna. Det är viktigt att se polis och fängelser genom samma lins. Detta är institutioner som har kritiserats, älskats och hatats i olika grad under ganska lång tid. Vi är fortfarande inte där, inte ens kulturellt.

Det räcker med att se hur många polisförfaranden som fyller våra TV-, film- och massmedietjänster. Fängelser och polisarbete har, precis som slaveri och privat egendom, blivit ännu ett sätt att tvinga människor att arbeta i strid med vad som verkligen är nyttigt i deras samhällen. Det finns många texter och referenser om polisarbetets ursprung. Vi nöjer oss här med att lista några av dessa institutioners historiska ursprung, så att läsarna kan leta upp den nödvändiga, djupare historien.

Ordet polis var ursprungligen ett ord för modernitetens attribut storstadslivet. Det betydde parker, vattenfontäner, torg och så vidare. Omvandlingen av termen polis till en term som beskriver en våldsmakt kommer från flera olika källor:

1. Slaveri och slavpatruller i den amerikanska södern.

2. Nattvakter i hela Europa även under medeltiden.

3. Borgarklassens behov av att inte använda militären för att upprätthålla ordningen, till stor del på grund av motreaktionerna mot statens grymheter i slutet av Pariskommunen.

4. Den brittiska koloniala taktiken (särskilt på Irland) vändes mot den inhemska arbetarklassen för att kontrollera städernas industriarbete.

ACAB betyder inte att bokstavligen att varje person som arbetar för dessa rnyndigheter är hemska som individer. Det betyder snarare att dessa människor blir svin trots att de kanske inte är monster på den individuella skalan. Det finns människor som inte kan höra vissa av våra berättelser eftersom de har en plikt att vara på fel sida av historien. Jag har känt människor som har blivit poliser och som varnade sina gamla vänner för att hålla sig borta från dem i framtiden, som ett sista farväl till vänskap utan den tvingande maktstrukturen. Det är osäkert för papperslösa, rasifierade och radikala vänstermänniskor att vara helt öppna med vilka de är när de försöker träffa de få "trevliga" poliserna. Det finns alltid en risk att plikten kommer att övertrumfa etiken, vilket den ofta har gjort. Vi kan alla tänka oss saker som uppmuntras av lagar som nu inte är acceptabla. Det finns i bästa fall ett svagt samband mellan etik och lag. Låt oss komna ihåg att både slaveri och folkmord länge har varit helt lagliga i Förenta staterna. På vissa platser är barnaga ett skyddat beteende än i dag.

Abolition betyder inte att varje uppgift som polisen utför är hemsk. Det finns faktiskt många jobb som staten ger polisen som till och med de inte vill ha. Det finns aktiviteter som läggs på polisen som de inte är utbildade för, till exempel mentalvård. Det finns också uppgifter som inte borde utföras av samma organisationer. Till exempel är det viktigt att utreda antisocialt eller oetiskt beteende hos individer eller organiserade grupper (tänk på antifascismen eller miljörörelsen, eller till och med abolitioniströrelsen). Poängen är att de som undersöker, beslutar om etik och utdelar konsekvenser inte bör vara samma organisationer. Detta leder till tvångsorganisationer med ett mandat för våld som har makten, vilket gör dem till en konstig version av organiserade brottslingar eller krigsherrar.

Abolition handlar om att identifiera grundorsakerna till sociala problem och att ta itu med dessa frågor med sociala lösningar snarare än våldsamma sådana. Oavsett vad man tycker om polisarbete kan många av de sociala problem som politikerna vill överlämna till polisen inte lösas genom gripande och bestraffning. Det är väl känt att den största skillnaden när det gäller att minska brottsligheten är att lindra de socioekonomiska problemen i de samhällen där brottsligheten förekommer. Det är välkänt att skärpta straff inte förhindrar brott. Det som orsakar upp- och nedgångar i brottsligheten är ekonomisk trygghet och tillgång till utbildning, bostäder och hälsovård. Det kommer alltid att finnas konflikter i samhällen, men straff och kontroll kommer inte att ta itu med grundorsakerna. Det är kollektiv omsorg och kommunikation, ofta med hjälp från samhället, som kommer att minska skadorna från antisocialt beteende. Det är nedmonteringen av en rasistisk och klassbaserad ekonomisk ordning som kommer att göra oss alla trygga och kapabla att hantera psykisk och social ohälsa på ett horisontellt och omhändertagande sätt.

Som den lysande Angela Davis säger, avskaffande är inte att stänga av något, det är till största delen att slå på något. Den organisering som krävs för att avskaffa polis och fängelser kräver breda förändringar och skapandet av horisontella gräsrotsorganisationer med rötter i samhällen som praktiserar omsorg och ömsesidigt stöd. Detta är en social revolution där vi förstör iden om människor som en handelsvara för arbete eller social reproduktion, eftersom ingen är utbytbar. Abolition handlar om att göra samhället till vårt gemensamma fokus och ta bort centraliserade universallösningar. Det är ett förkastande av det uttalade behovet av standardisering, kategorisering och kontroll.

De motinstitutioner som vi bygger i abolitionismens namn kommer att få våra samhällen och vår revolution att utvecklas på samma gång, och skapa en bättre nutid och framtid här och nu samtidigt som vi arbetar för allas frigörelse. Den totala frigörelsen av alla varelser, det är vår revolution.