Husockupationen på Ringgatan 7, Malmö, har gått in på sin femte månad och livet går relativt lugnt vidare. Vi har öppnat två pubar, Hell respektive Puben, vilket iochförsig inte är något nytt, förutom det att man nyligen kunde läsa på löpsedlar och förstasidor: "Ockupanter säljer sprit". (Tydligen räknas även öl som sprit.) Den bästa reklam man skulle kunna tänka sig, tackar som bugar.
Polisen har varit medveten om detta ända sedan den första festen vi hade någon gång i somras. Av 408 betalande och ett hundratal icke betalande gäster, slank det givetvis också in en och annan civilare, men så länge de höll sig någorlunda nyktra och inte snokade alltför mycket lät vi dom hållas.
Nu vet varenda Malmö-bo att puben är öppen varje onsdag och lördag från 22 och framåt. Det gjorde ni bra, pengarna hjälper oss med renoveringen av huset.
Vi har även haft filmvisningar, men det blev tyvärr ingen större succé.
Ett cafe ut mot gatan (där det även kommer att hållas föreläsningar) är på gång, men kommer inte att öppnas än på ett tag.
Renoveringen av huset, mestadels invändigt, fortsätter och förberedelserna inför vintern har påbörjats. Vi har fortfarande tillgång till el och vatten, något som vi redan från början erbjöd oss att betala för, men vi blev nekade med motiveringen att det ju inte bodde någon i huset. Vi erbjöd oss också att betala för själva huset. Vi var, och är fortfarande, beredda att betala dubbelt upp mot vad Saab betalade för Kockumsområdet, dvs 2 kronor.
Förra månaden hade vi även fram ett förslag till en fredlig lösning, riktat till kommunen. Eftersom huset inte skall rivas förrän om ett år, ville vi under 8 månader framöver själva, på egen bekostnad, renovera huset. Därefter skulle en opartisk "jury" besiktiga huset och avgöra om det skulle rivas eller ej. Till detta sade Christina Wessling bestämt NEJ, utan att ens diskutera saken med oss. Huset ska rivas, och det är polisens sak att avhysa oss. De kunde ju inte "ge efter för en anarkistisk ockupation" och härnäst skulle vi kanske "ockupera Pildammsparken och vilja bo där". Att det ska vara så så svårt för folk att förstå att detta är en politiskt oberoende ockupation, och dessutom: Vad skulle vi göra i en park? Vi har ockuperat ett hus därför at vi är bostadslösa och protesterar mot kontoriseringen av innerstaden, och inte därför att vi är några jävla hippies. Men saken är klar, kommunen vill inte ha någon fredlig lösning och vad beträffar bostadsbristen så existerar den inte enligt Christina Wessling. Och man börjar ju undra när ovannämnda person delar ut flotta lägenheter till sina vänner och tar det bästa själv. Någon bostadskö var det inte frågan om då inte. Och så sant som det är skrivet, tar nävarna vid där hjärnan tar slut.
Vi lever i den miljö vi själva bestämt och byggt upp. Och vi kommer att fortsätta med det! Så för allas ksull hoppas jag att de inte försöker sig på något dumt, för vi är beredda. Våga inte ens tänka på det!
Till alla de människor som bor i Borgen och till de som stöder oss genom att dyka upp titt som tätt, vill jag säga: Jag älskar er. Tack för att jag fått lära känna er. Dessa månader i Borgen har lärt mig mer än år skulle gjort utanför, på gott och ont. Frågan är om jag hade klarat mig "därute" om detta inte hänt mig. Jag älskar er, och hoppas att det finns något att återvända till.