De revolutionära

Ur ett tal af Louise Michel.

Det är kännetecknande för vår tid, att döden för friheten har blifvit en sak framför alla andra, som människor vilja komma tillsammans för att fira hellre än någon annan högtid.
De, som kommit hit i afton för att fira våra martyres åminnelsefest äro, låtom oss hoppas det, sådana, som själfva en dag skola vara redo att lida för samma sak.

Vid början af hvarje hjälteepok i historien äro reformatorerna eldade icke endast af dödsförakt utan äfven af tanken på en ärofull död. I mänsklighetens alla legender och traditioner igenfinnes grundtanken om Prometheus, som ligger bunden vid klippan, för han sträfvade efter ljus åt människorna. Liksom i de gamla sagorna hjältar kämpade med och besegrade vidunder och drakar, så måste arbetarne taga makten i sina egna händer och proklamera de mänskliga rättigheternes seger.

Under det att den gamla, lefande världen grusas i spillror, bildar den nya midt ibland ruiner och ödeläggelse. Huru länge vi skola fortfara att hålla sådana protestmöten som detta beror på den ställning, regeringarna komma att intaga. Ju mer regeringarna förtrycka folket, ju grymmare de äro, dess fortare skall verket fullbordas, ty tålamodet hos deras mänskliga boskap når då sitt slut. Ju mera obarmhärtigt despotismen svänger sitt gissel öfver de långmodiga människorna, dess fortare skall frihetens timme slå. För denna fordran bringar schavotten och galgen mera frukter än någonsin möten kunna göra.

Det är icke endast för Chicago-martyrernas sak vi möta i afton, det är för dessa i Frankrike, Ryssland, Tyskland och hela världen. Det är framför allt för de kommande martyrerna, ty det är uppenbart, att det finnes ett begär att när som helst kasta sitt lif i käftarne på det ruttna samhället.

Vi bringa vår tack till den engelska nationen, hvilket land ensamt står som de landsförvistas tillflyktsort och som icke kan förmås af främmande regering att utlämna dem. De revolutionära äro sådana medlemmar af mänskligheten, hos hvilka känslan af rättvisa är starkast utpräglad, det är de som äro domare öfver samhällets orättvisor och skola förblifva det tills dessa orättvisor äro utplånade.