En episod ur en rysk revolutionärs fängelif

Det var vid denna tid Gratscheffskij, som satt i det gamla fängelset, underrättade sina grannar om att han icke längre kunde uthärda de existerande förhållandena och därför beslutat att slå doktorn, för att på detta sätt skaffa sig en dödsdom.

Gratscheffskij utförde sitt uppsåt och fordrade att blifva afrättad. Chefskapet blef uppskrämdt, men beslöt att icke gifva saken offentlighet. Kommendanten uppträdde och förklarade att man ej plägade döma galningar. Då tillkännagaf Gratscheffskij att om man icke afrättade honom, skulle han på annat sätt göra slut på sin tillvaro. Han öfverfördes till det gamla fängelset och placerades i ett mera isoleradt rum (N:o 10). Man förstärkte uppsikten öfver honom. Under förloppet af två veckor hörde grannarna huru han talade med gendarmerna och fordrade att blifva afrättad. Han talade dock lugnt, och detta var antagligen orsaken till att befälet icke synnerligen tycktes frukta hans hotelser att göra slut på sitt lif medels själfmord. Då man märkte att grannarna lyssnade till deras samtal, förde man Gratscheffskij till ett närgränsande rum (N:o 9), som vette åt en mörk korridor, genom hvilken det var skildt från N:o 10.

Plötsligt en afton hördes ett skrik - förfärligt, omänskligt, men kort.

Strax därpå uppstod buller; man hörde ett doft glidande och en dallring i ståltråden, som förde till ringklockan i korridoren till vaktmästaren, samt de annars så tröga underofficerarnes förvirrade röster; slutligen trängde brand- och röklukt in i cellerna. Man hörde sakta stönanden, - så dörrar som hastigt öppnades samt doktorns och uppsyningsmannens röster. Det var svårt att genast bilda sig en föreställning om saken, men man förstod att något förfärligt händt Gratscheffskij. Följande dag fördes ingen mat till honom. Det var tydligt att han bränt upp sig. Senare fick man veta att han begjutit sig med petroleum.

Han dog antagligen inom några ögonblick, eftersom de svaga stönandena icke hördes längre än två à tre minuter.