#title Inga nådegåfvor
#author Leon Larson
#date 1905
#source Tidningen Brand #11 1905
#lang sv
#pubdate 2024-09-03T22:00:00
#topics dikter, poesi, lyrik, klassamhället, kapitalism, anarkism



Du nalkas oss uti din svarta kappa,
<br>
och blicken din är smilande och from;
<br>
och varligt trampar du den murkna trappan
<br>
som leder nedåt till vår fattigdom.
<br>

<br>
Så kommer du till dina svultna drängar
<br>
att stilla smärtorna i dödens sår,
<br>
men glömmer bort att dina gyllne pengar
<br>
från oss du stulit under många år.
<br>

<br>
Med stulna slantar hindras ej vår pina,
<br>
de äro droppar i en ändlös flod:
<br>
de äro röda af vårt eget blod.
<br>

<br>
Med nådebröd du endast tänker röfva
<br>
och lura slafven på hans egen jord,
<br>
men hällre vill jag dina skatter röfva
<br>
än undfå smulor från ditt rika bord.
<br>

<br>
Nej, bort med dig ifrån vår mörka kula!
<br>
Försök ej hindra dina trälars nöd.
<br>
Ty vi förbanna hvarje nådesmula,
<br>
som kastas till oss från ditt öfverflöd.
<br>

<br>
Vi hata, hata detta röfvarsläkte,
<br>
som drifver tusende till fallets brant.
<br>
Och vi förbanna handen din, som räckte
<br>
till nödens håla denna stulna slant.
<br>

<br>
Vi vilja intet utaf öfverflödet
<br>
och inga gåfvor från de rikas bord;
<br>
men hvad vi vilja, det är hela brödet,
<br>
hvarenda bit som alstras af vår jord.