Leon Larson
Åtalsraseriet
»För Jesus, för Jesus, den kära,
till vapen du köpta polis!
och kämpa för prästernas lära
som fordom på fädernas vis!»
Så skräna de andligen kranke,
sitt vilda och rasande ve...
På på ni! Ej krossas vår tanke
af prästernas svarta armé.
Må alla ni grubbla och rufva
på lagar att tysta oss med.
Ni tro, att med våldsmakt ni kufva
den trotsiga ungdomens led!
Ack, vräken upp hundrade hinder,
lägg snärjande snaror för oss;
men intet oss hejar och binder,
vi hugga och bryta oss loss.
Försöken med bojor och blacken,
ni drängar kring rikemans bord!
men aldrig ni får oss i backen
och aldrig ni tystar vårt ord.
Ja, byggen upp skyhöga vallar
och vräken upp dam efter dam.
Vi komma likt floden som svallar,
som stormande bryter sig fram.
Hvart hinder vi skola förkrossa
och bränna till aska och kol...
Ty fritt skola tankarna blossa
likt blixtrar på rymdens kupol.