Ateism

Det är ju möjligt, då mitt öga brister
och jag sänks ned i dödens mörka natt,
att mitt förstånd af plågorna jag mister
och läppen stammar fram en bön så matt.

Det är ju möjligt, med en lögn jag skrider
ifrån att vara, där ajg sanning lärt,
men då helt visst jag svåra smärtor lider
och mitt förstånd är föga tilltro värdt.

Men är min själ ej utaf plågor bunden
och mitt förnuft som uti hälsans dag,
då skall jag hviska i den sista stunden,
då flämta skall mitt hjärtas sista slag:

»Jag går från lifvet utan all förbidan
att i ett annat saligheten få,
jag tror ej på ett lif »på andra sidan»,
ej heller på en gud i himlens blå.»