Folket

"Folkets fana lyser i klaraste rött." Vilka är då folket?

Gudarna ska veta att Taft står för "folket". Tror du mig inte så är det bara att läsa Los Angeles Crimes och du kommer att få veta att Taft är den störste mannen i det här landet. Jajamän. Fatty står för folket alla gånger - när han nu står upp. Annars sitter han ju mest hela tiden.

Och "Teddy da Roos", den gamle snuthandlarn, trycker också hårt på det här med "folket". Förr i tiden förmådde han inte trycka så hårt och det var då som han uppfann en spikbatong för polisraider. Den kan krossa skallen på en löneslav med ett enda slag. Jajamän, "Teddy da Roos", han trycker hårt på "folket".

Och Woodhead Wilson han är också för "folket". Så här lät det i ett av hans tal: "Varför ska inte arbetarklassens barn få lära sig det arbete som deras föräldrar nu utför". Han menade naturligtvis: "Varför ska inte de rikas barn få lära sig att råna samma klass som deras föräldrar nu rånar?". Och han ska se till att "folket" får pengar, påstår han, men om en jobbare vill ha några pengar så får han gå på luffen landet runt.

När den röda fanan hissades i södra Kalfornien fanns det inga representanter för "folket" i rebellernas led. Mest fanns där vanliga jobbare och kofösare plus några stänk "laglösa", vad som nu menas med det.

"Folket" kom vanligen ner på söndag i sina rullande glasklockor för att ta sig en titt på "vildarna och deras röda fana" för tjugofem cent titten. Men om det mexikanska eller indianska regementet råkade bli lite väl uppåt av att dricka meskalin, och visade tecken på lite sällskapligt prickskytte eller försökte skjuta hål i varann utan att först ta av sig kläderna, så bröt "folket" närapå benen av sig för att komma in i sina rullande gasklockor puttra hem mot "Myglarens Land och Slavens Hem".

Så det är på tiden att varenda rebell inser att "folket" och arbetarklassen inte har någonting som helst gemensamt. I fortsättningen sjuner vi "Arbetarns fana lyser i klaraste rött", och åt helvete med "folket".