Anarkismen lever: Rojava.

Anarkismen lever: Rojava.

Det finns en plats där kön, religion och etnicitet inte splittrar. En plats där alla har militärutbildning så att polismakten kommit att bli överflödig. En plats där civila kvinnor, i stället för att be om tillåtelse, i stället för att vänta på hjälp utifrån, har gripit till vapen mot sina angripare, mot dem som har för avsikt att våldta, förslava och mörda dem. Detta är en plats som erövrat och skapat sin egen frihet trots de förtryckande krafter som omger den. Det är en plats för en frimodig revolution, och så har det varit i flera år. Och det händer nu. Detta är Rojava.

Rojava består av tre autonoma regioner (Afrin, Jazira och Kobanî), på gränsen mellan Turkiet och Syrien. Rojava är ett aktivt, historiskt unikt sociopolitiskt experiment. Det är en statslös direktdemokrati som består av bottom-up självstyrande strukturer. Detta är en bedrift av den kooperativa anarkismen. Det är ett verkligt alternativ till de omgivande nationalstatssystemen som inte gör annat än dominerar och misslyckas som en tanklös loop genom historien. Rojava befolkas av cirka 2 miljoner människor. Det har 22 departement, var och en har en minister och 2 ersättare, alla tre från en annan etnisk bakgrund, (arabiska, kurdiska & syriska) och åtminstone en av 3 måste vara en kvinna. Varje gata har sitt eget demokratiska råd. De försöker lösa problem lokalt, och om ingen lösning hittas blir problemen delegerade uppåt. Kommunerna är självständiga och fattar egna beslut och kontrollerar sina egna resurser. Det är kommunerna som ställer krav på förvaltningen. Milisen och militären ansvarar för kommunerna. Du kan inneha någon form av vapen (pistoler, gevär, raketgevär, tankar). De har en milisstyrka (Asayaş) som vem som helst kan ansluta sig till efter 6 veckors utbildning. Deras mål är att ge alla medborgare utbildning så att de i slutändan kan eliminera polisen. Det finns också en HPC (Hezên Parastina Cewherî / Individuell skyddsstyrka), ett nätverk som vem som helst kan göra anspråk på att vara en medlem av (som Anonymous har gjort). De utgör motkraften mot säkerhetsapparaten.

Det finns en enorm betoning på utbildning: hållbar odling, historia, språk (kurdiska, arabiska, franska, engelska, assyriska, tjetjenska) och på filosofi läggs en hel del vikt. Rojava har hundratals kooperativ (500 enbart i Jazira Kanton) vardera bestående av 50-100 personer. De flesta är kooperativa lantbruk (mestadels vete). Dessa kooperativ bildar ett nätverk som hjälper till att svara upp mot efterfrågan. Deras mål är att eliminera behovet av pengar genom att tillhandahålla kooperativa handelsvaror efter behov, men de är inte anti-pengar (jag skulle gärna vilja se dem använda Bitcoin eftersom det passar deras decentraliserade modell). Tyngdpunkten ligger på självförsörjning och på att kunna tillfredsställa hela befolkningen. Ingen tvingas att vara en del av ett kooperativ, och några av dem konkurrerar med varandra. Du kan vara en oberoende bonde och sälja dina varor som du vill. Människor har personliga tillhörigheter och egna företag. Du kan köpa och sälja hus, men du måste gå till de lokala domstolarna och registrera dina handlingar. Du kan inneha mark men innan du bygger något måste du gå till enheten för den gatan och se till att det är ok med människorna där och att du förklarar ditt projekt för dina grannar först. Det handlar om ömsesidig respekt. Och ja, det finns absolut ingen skatt.

Rojava försvarar sig med DIY vapen och allt de kan få på den svarta marknaden eller erövra från Daesh. Försvaret har olika frivilliga krafter som består av grupper som YPG, YPJ & PKK.

YPG- Folkets Skyddsenheter

YPJ – Kvinnornas Skyddsenheter

PKK- Folkets Försvarstyrkor

Andra stödjande krafter inkluderar ”Lions of Rojava” som består av västra områdets volontärer. Rojavas styrkor är för närvarande de enda stövlarna på marken som kämpar mot Daesh. De är otroligt heroiska. De har nyligen genomfört en framgångsrik räddningsaktion för över 20.000 av yazidierna som var instängda och försvarslösa mot Daesh i Sinjarbergen .

Allt detta låter fantastiskt, och det är det också, men läget för Rojava är ändå djupt problematiskt. Det får noll direkt hjälp från väst, från Nato, eller från de grannländer som borde samlas i kampen mot Daesh. Värst av allt är att Natomedlemmen Turkiet bidragit till att hindra Rojava genom att förneka dem stöd och upprätthålla handelsembargon. Turkiet och andra politiska aktörer har förtryckt det kurdiska folket och deras kultur så långt tillbaka som sedan första världskriget. Kurderna är en stor minoritet i Turkiet och utlovades självständighet, ett löfte som bröts. Sedan dess har det varit många strider för att återfå den kulturella självständigheten. Turkiet erkänner inte kurderna som ett folk, förnekar dem möjlighet att utbilda sig på sitt eget språk eller ge sina barn kurdiska namn. Kort sagt har det varit en pågående etnisk eliminering av kurder som fortsätter än i dag. Turkiets agerande under den nuvarande konflikten har i bästa fall varit inkompetent. Turkiet undviker kanske att stödja Daesh direkt, men de starkaste Daesh-baserna ligger vid gränsen till Turkiet och Daesh har haft det misstänkt lätt att passera den turkisk-syriska gränsen för att invadera Rojavas kantoner. Turkiet har gjort offentliga uttalanden som ”Kobanî kommer inte att falla” men samtidigt vägrat att ge stöd till Kobanî, att ta emot flyktingar eller tillåta handelskanaler genom vilka Rojava kunde skaffa leveranser. Turkiet har gått så långt som att släppa loss hårda polisiära ingripanden under fredliga protester till stöd för Rojava och utropa utegångsförbud för demonstranterna. Vissa källor säger att så många som 30 demonstranter har dödats.

Ett sätt Turkiet och Nato har för att avfärda Rojava är genom att klassificera PKK som en terroristgrupp. PKK bildades som en reaktion mot förtryckande åtgärder i Turkiet i början av åttiotalet. Den turkiska armén spred förödelse i regionen och dödade 35.000 människor, varav många var kurdiska bybor som anklagades för att alliera sig med PKK. PKK: s ledare Abdullah Öcalan sitter för närvarande i fängelse. Han har övergett sina tidigare dogmer, förespråkar fredliga lösningar och uppmuntrar en utredning om krigsförbrytelser som begåtts av båda sidor. Han undervisar för närvarande i ”Demokratisk Konfederalism”, en variant på Murray Bookchins kommunalism, och är fortfarande en intellektuell ledare för många i PKK (PKK studerar också Foucalt, Proudhon, Nietszche). Öcalan representerar inte Rojava, och vi kan inte se till det förflutna och hypoteser för framtiden; vi måste titta på nuläget.

Rojava är under ett extremt hot. Kobanî har rivits av Daesh. Natomedlemmen Turkiet ser ett autonomt Kurdistan som ett hot. Fredskonferensen Genève 2 var tänkt att få till en resolution om den syriska konflikten, men den utelämnade kurderna helt. Rojava är den enda regionen med stövlar på marken men ingen har visat något stöd för dessa modiga individer som de bara nonchalant bombar då och då. Men vad förväntar vi oss från västerländska krafter som har lamslagit hela regionen genom sina illegala krig och ekonomiska mord? Västmakterna har skapat ideala förhållanden för uppkomsten av förtryckande krafter, så nu har vi de värsta av dem alla; den decentraliserade fasa som är Daesh. Lägg märke till att Rojava ligger i en region av världen där om du har fel kön eller fel religion så blir du allvarligt förtryckt. Och ändå har de lyckats upprätthålla sitt folk på grund av självorganisering, religiös tolerans och ömsesidig respekt mellan könen.

Jag tycker det är mindre viktigt om Rojava passar en viss idé om anarkism, kommunalism eller direktdemokrati, det viktiga här är att det är en unikt frimodig sociopolitisk revolution, det viktiga är att Rojava är en idealisk representation av den mänskliga anden. Detta enade folk överskrider djupt rotade kulturella skillnader och står starkt mot alla odds mitt i kriget. Det handlar inte om självständighet för en viss etnicitet; det handlar om människornas självständighet från alla maktstrukturer. Detta är sällsynt.

För kontakt med de svenska Rojava-kommittéerna:

http://www.rojavakommitteerna.com/