Ungsocialisters jul i fängelset

En vild förbannelse slunga många tusen proletärer mot upphofsmännen till den fräcka och afskyvärda förföljelse, som detta år firat verkliga orgier här hos oss. De liberala affällingarna och förrädarna ha tändt reaktionen.

I Landskrona fängelse fira de hemska, skändliga Helsingborgsdomarnas offer sin jul. Af bref att dömda äro de vid godt mod och klaga icke på något vis öfver behandlingen, men väl öfver den förfärliga långsamheten. Men äfven efter den långa mörka natten följer en dag, det är deras hopp, det är deras tanke; en gång skall dock befrielsen komma.

Våra präktiga, entusiastiska kamrater ha godt tillfälle att vid Jesubarnets födelsefest, med fängelsets pinande dödstysta, långa-långa helgdagar, tänka på de kristna änglarnas rika uppfinningsförmåga att pina medmänniskor. Att tänka på hur godt allt är stäldt för stortjufvarna, för de politiska bedragarna, för hela helveteshären af förtryckare; medan tjufsamhällets djärfva oppositionsmän och frimodiga revolutionärer kastas i fängelser, att plikta för sin ärlighet, sin entusiasm.

Kamrater: vi som är fria, låt oss minnas dessa våra kamrater. Han, Filip Ström, som blef dömd till tre års straffarbete för att han höll i stången, som polisen ville rycka ifrån dem, därför att dukens inskription skar i mördarnas hjärtan. Han är en bland de mest energiska och entusiastiska af oss ungsocialister. Jag förstår så väl hans ord till mig: »Tre år, - då borde man verkligen ha gjort något». Eller då han, som själf har tre ohyggliga år i framtidsperspektiv, skrifver: »Vet du, jag tycker det är synd om Hanson, för hans hustru skall få ett barn snart» Detta är verklig människokärlek, icke kristlig med straff och plågor, utan en känsla af sannt, innerligt broderskap utan himmel och helvete.

Filip Ström är född 1884 i Brännkyrka, Stockholms län. Vid 12 års ålder kom han på en mekanisk verkstad i Stockholm, där han arbetade vid Södra varfvet, då lockouten förra året bröt ut, - och han blef ett af denna olyckliga strids många offer. I hufvudstaden var det omöjligt för honom att få något plats. Han for till Helsingborg, där han lyckades få anställning. Och på sina fristunder var han den ifrigaste agitator.

Tyvärr har han intet fotografi. Hans goda vän och ständiga kamrat i agitationen var Oskar Malmborg, som äfven råkade ut för polisens hämnd. Han är endast 17 år. Till yrket typograf, liksom fadern, en intresserad partivän, som tagit stor del i arbetarrörelsen i Landskrona.

Elis Höglund är likaledes typograf. Född i Västervik den 15 januari 1886. Han tog under flera år liflig del i den socialistiska ungdomsrörelsen i Stockholm. Han är gift, utan vidskepelseceremonier naturligtvis, och längtar i cellen så innerligt efter sin älskade och deras lilla barn.

Nils Hansson var, sist jag såg honom, uppassare i Helsingborgs vackra park, Annars är han försäkringsombud och annonsagent. Skåning, född 1882, tjänade han som vallgosse till sitt 15 år; kom sedan i smedlära och drog sig nu fram jämförelsevis godt i Helsingborg, då poliskravallerna inträffade och han slets bort från sin hustru, som skall ensam streta för den lilla, hon väntar.

Förbannade samhälle med dess djäfvulsmoral!

Sigfrid Lundberg är till yrke gjutare. Född 1879 i Västra Sallerups församling. Han kom i januari d. å. till Helsingborg och ingick genast i Centralklubben.

Alla dessa kamrater sitta i Landskrona fängelse.

En annan af våra kamrater, som suttit nästan hela detta år i Ystads kronohäkte, tillbringar också där den glada julfesten. Men - jag vet inte om jag skall tycka det är synd om Jensen. Han skrifver sådana uppfriskande bref och förklarar att tiden går så fort och han vet inte om han skall hinna med allt han hade tänkt under de tolf månaderna; - han får sig bestämt ett godt skratt, då han den heliga julkvällen får höra, att Jesus är född, fredsfursten som hyllas och tillbedjes, medan man sätter fredsagitatorer på fängelse.

Du heliga humbug! utropar Jensen och skrattar hjärtligt i sin stora ensamhet.

Hell Er, goda och entusiastiska kamrater!

E. s. Glöm icke, kamrater landet rundt, att skicka en liten hälsning till dem i fängelset. Ni får icke skrifva om något, som rör deras s. k. brott eller om det heliga samhället; gör ni det så kommer brefvet icke fram. Och glöm icke att lägga i frimärke om ni vill ha svar.