Generalrepetionen

Protestvågen kickstartades. Nedskärningsförslagen och angreppen på strejkrätten i Wisconsin fick hela den amerikanska delstaten ut på gatorna. Förgäves? Även en förlorad kamp ger viktiga lärdomar – och nu kommer hela USA stå inför samma krispolitik.

Hur fyller man budgetunderskottet efter den ekonomiska krisen? Delstatskongressen i Madison, Wisconsin, lade i mars 2011 fram ett nytt lagförslag om att minska förhandlingsrätten i den offentliga sektorn för att hålla lönerna nere. Historiskt har Wisconsin varit en stat med en stolt tradition av arbetarrätt. Den proteststorm som varade i flera veckor efter guvernör Scott Walkers förslag visade på den djupa ilska lagförslaget skapade bland arbetarna i hela Midwest, USA. Demonstrationerna nådde redan från början en massnivå, lärare och studenter ringde in och sjukskrev sig i en aldrig tidigare skådad nivå – vilket stängde ner skolorna i flera dagar. Samtidigt samlades alla arga Cheese Heads (Wisconsinbornas öknamn) utanför parlamentsbyggnaden. Med råg i ryggen från Super Bowl-segern ringde massor Wisconsinbor in och sjukskrev sig på sina jobb. Media rapporterade om flera taxiblockader i Madisons innerstad, läkare skrev falska sjukintyg åt demonstranter som ville undvika att gå till jobbet och lärare började hålla självorganiserade seminarier, teach ins, istället för lektioner. Varje dag som gick blev det fler och fler som protesterade ända tills parlamentsbyggnaden i stort sett var permanent ockuperad. Pizza levererades till demonstranterna i byggnaden från hela världen i solidaritet.

Demonstrationerna tog en besynnerlig vändning när polisen och fängelsevakter anslöt sig till protesterna och därigenom dämpade en potentiell konflikt mellan demonstrationsdeltagarna och staten. Detta skapade förvir- ring hos dem som kände fiendskap mot polisen, medan det gjorde dem som inte kände det exalterade. Spänningen var vid det tillfället inte särskilt laddad, men märklig. I Milwaukee försökte anarkister, kommunister och studentaktivister att sprida parlamentsockupationen till universitet, men i slutändan misslyckades universitetsockupationen med att bli en konfliktplats. Platsen fyllde däremot en bra funktion för sociala sammankomster och möten samt länsades på alla nyttiga resurser man kunde få tag på. Någon busringde guvernör Walker och lade upp det inspelade samtalet på Youtube, där han pratade om att kyssa sitt Ronald Reaganporträtt och att slå demokrater med basebollträn. Klimax blev den natt som republikanerna lyckades rösta igenom lagen, genom lite slugt trixande som gjorde att de kunde rösta utan oppositionens närvaro. En förbannad folkmassa stormade som svar fram till parla- mentsbyggnaden och hotade att ockupera den på nytt. Några människor bröt sig igenom poliskedjorna och rusade in i byggnaden och skanderade ”generalstrejk”. Men efter detta minskade demonstrationerna successivt i styrka och all prat om generalstrejk som varit på allas läppar verkade försvinna ut i Twitters avgrund.

I följande text kommer de olika delarna av denna protest analyseras i detalj, eftersom metoderna kommeratt få en ökad betydelse när nedskärningsåtgärderna sprids inom hela den ruttna ekonomin. Den självkontroll och frivillig övervakning som fanns i dessa protester visar på begränsningarna i denna situation; medborgarna har aldrig själva kommit att fylla en så polisiär funktion som nu. Den etablerade vänsterns förmåga att kunna manipulera så många människors begär och urvattna deras krav visar på den kraftlöshet och undskymda roll som många anarkister haft i denna kamp. Denna passiva och tillbakahållna inställning var ett av skälen till att kampen mot besparingspaketet misslyckades. Frågan som vi ställer oss är inte vad vi borde ha gjort, vad andra borde ha gjort – utan om när nästa protest kommer, hur vi ska vara förberedda att agera bestämt och sprida en ren konfliktpotential.