Ett års fängelse

*»Vi vilja ha fred, icke allenast med Norge, utan med hela världen, och detta skola vi förskaffa oss genom arbetarnes eniga solidariska nekande att gå i krig och utöfva människoslaktaryrket.»

Så heter det i A. O. Jensens försvarsskrifvelse till Norrköpings rådstufvurätt. Det var ju också den röda tråden i hans värnpliktsupprop; och samma mening var det som han framförde i sitt, sedan åtalade föredrag i Mjölby. Norrköpingsdomstolen dömde till sex månader, som hofrätten stadfästat. Vifolka häradsrätt tog till lika mycket: sex månader. Alltså: ett års fängelse, som vår käre kamrat antagligen någon af de första dagarna af det nya året börjar »aftjäna».

Bondlänsmannen ville tillika ha Jensen fast för »gäckeri med gud och guds heliga ord», men det misslyckades. Man har ingen lust att med lagen försvara vidskepelsen i våra dagar. Annat är det då det gäller lag och laga myndighet. Ohörsamhet emot dem kan icke värderas under sex månader.

Och hvad tror man, att man har för nytta däraf? Menar man att man därmed skall stäfja den upproriska agitationen? Att vi skulle slå af på vår antimilitaristiska propaganda? Då bedrar man sig storligen. Tvärtom ha vi redan börjat planlägga nästa sommars arbete, och vi kunna icke, huru stora förföljelserna än må komma att bli, annat än fortgå på samma stråt. Det har hvarje ungsocialist, hvad slags andel han än tar i striden mot militarismen, alltid klart för sig.

Men kamrater, ungsocialister landet rundt! När svallvågorna från de stora revolutionära rörelserna i vårt mäktiga, östra grannland nå våra kuster, stå vi då också rustade? Ha vi beräknat vår taktik? Utstakat våra planer och fått alla revolutionärer slutna enigt samman?

Det är för tillfället den viktigaste af alla frågor. Vi få nämligen icke bortse från, att den ryska revolutionen kräfver äfven att vi rusta oss för att gå till storms.

Vi revolutionära här i Sverige måste för den skull enigare sluta ett starkt förbund. Vi unga få icke glömma att det är allvarliga tider som stunda. Tider då vi måste gå före med gladt mod och entusiasm.

Vårt arbete i våra klubbar måste nu drifvas med större energi än någonsin; ingen får hålla sig undan, hänga yxan på väggen och tröttna. Hvar och en måste gripa in med nya tag och komma ihåg, att just han eller hon är det som icke får fattas.

Denna maning vilja vi ställa till Er alla: att just vid tanken på vår kamrat Jensens fängelse, månad efter månad, bli än djärfvare, uthålligare, hatfullare.

Det är det, vi borde lofva oss själfva, att då han kommer ut från öfverklassdjäflarnas pinoinrättning, han skall känna och förstå, att han icke suttit förgäfves. Så ska vi ha arbetat och agiterat under tiden.

Ett helt år!

Ett helt års fängelse. Det skall bränna sig in i alla Edra tankar!