Fängelset

Dörren gläntas.
Prästen mässar,
Texten präntas.
in i orofyllda sinnen,
hvilka bäfva
ängsligt gräfva
uti bitterfyllda minnen.

Fromt han talar.
Rösten darrar.
Himlasalar
raskt han målar för de fångna
stackars bofvar,
och han lofvar
nåd åt fromma vilsegångna.

Men åt alla
fria själar,
som ej falla
uppå knä för himlaguden,
lofvas pina,
evig pina
enligt helga himlabuden.

Rösten darrar.
Tonen skälfver.
Ren' den knarrar,
helvetesporten, som skall sluka
enhvar syndar'
som ej skyndar
sig för Herren förödmjuka.

Suckar, tårar,
klagan, kvidan
fälls af dårar
i den skumma dunkelheten,
ej för brotten
men för lotten
prästen lofvar syndfullheten.

----------------------------------------------------------------

Men bland fasa,
kvidan, tårar,
tänds en brasa
uti flämtande hotfullt bröst.
Blickar flamma,
röster stamma,
sin dofva förbannelses tröst.

Klagan, mummel,
Heta tårar,
hetsigt tummel
samlas till kvidande toner
som ej tiga,
ständigt stiga
upp emot himmelens zoner.